Ibland blir inte bilder som man tänkt sig, vilket jag förvisso får erfara rätt så ofta, men denna gång kändes det extra tydligt. Jag är ute i Lida med min fru och promenerar i det vackra vädret, en otroligt fin vinterdag med strålande sol. Först slås jag som alltid av hur otroligt jobbigt det är med strålande sol när man fotograferar på vintern. Förutom att man manuellt måste korrigera exponeringen så är det ju helt omöjligt att se något på kamerans LCD-skärm. Jag och frun går i alla fall på isen och mest bara njuter, kameran och fotograferingen känns i det läget sekundärt. Där vi går ser jag ett ensamt vasstrå stå där mitt på isen, alldeles själv vajandes i den svaga vinden. Jag tar fram kameran för att försöka fånga den bild jag ser för mitt inre, det är här saker börjar strula. Jag tar några bilder och försöker i den starka solen se hur de blev. Efter vissa svårigheter lyckas jag dock se på displayen att bilden totalt saknar skäpa. Då kommer jag ihåg att jag tidigare fotograferade månen och då kört manuell fokusering, hur jag kunde missa att skärpan var så fel när jag kollade i sökaren är obegripligt. Jag slår i alla fall på autofokusen och tar några bilder till, dessa tycker jag blir kanon. Nöjd går jag därifrån och fortsätter att njuta i solen. Jag fotograferar lite till under dagen, och även om jag inte hittar något mer som känns helt perfekt så är jag rätt nöjd, för jag har ju vasstrået. När jag senare tankar av kameran och kollar bilderna i datorn ser jag att bilden med strået inte alls är som jag minns den. Till att börja så lutar den, horisonen är allt annat än rak. Det går ju att rätt upp bilden i efterhand vilket jag gjort, men det känns ändå onödigt och slarvigt. Även när bilden är rak så är kompositionen inte alls som jag tänkt, det är på tok för mycket snö i nedre delen av bilden då horisonten är i den övre delen av fotografiet. Jag får därför beskära bilden kraftigt för att den ska närma sig den komposition jag initialt hade i mitt huvud.
Så vad kan jag lära mig av denna bild? Jag känner att jag måste arbeta lite på följande saker:
- Se till att kameran är i ett vettigt utgångsläge innan jag börjar fotografera, detta är inte första och förmodligen inte sista gången kamerans inställningar är lite off.
- Inte stressa. Jag kan känna mig lätt stressad när jag ska ta en bild, speciellt om någon väntar på mig och något strular lite (vilket det ofta gör). Antingen tar jag bilden i lugn och ro, eller myser i solen.
- Försöka få kompositionen att bli bättre, detta är väldigt lätt att säga men är samtidigt det jag har svårast för inom fotografering. Enkla saker som att få horisonten rak och på rätt höjd i bilden borde inte vara så svårt kan man tycka.
Slutresultatet är förvisso inte den bild jag hade i mitt huvud, men efter att jag roterat och beskurit bilden tycker jag blev rätt så ok i alla fall.
Vandring mot okända marker 