När motivet inte är motivet

I boken Konsten att ta vinnande bilder av Göran Segeholm, talar han om det osynliga motivet. Tidigare var detta koncept något väldigt luddigt för mig, det ingick i det som jag benämnde som ”känslan” i bilden. När jag läste boken blev detta koncept tydligt och det kändes otroligt skönt att få ord på det. Det osynliga motivet avser alltså det underliggande motivet som bilden visar, via det ”primära” motivet. I exempelvis inlägget ”Spöken i tunnelbanan” ville jag skildra den ensamhet vi har mitt i myllret av människor. Så även om tunnelbanetåget, myllret och föraren var mina ”primära” motiv, så fanns det ett osynligt motiv i form av ensamheten. Genom att bli mer medveten om detta koncept och inte bara förlita sig på ”känslan” i fotograferingen, tyckte jag att det blev det lättare att planera mina bilder för att förstärka och tydliggöra det osynliga motivet.
Bilden här ovan tog jag, när jag var ute en dag och slogs av det vackra ljuset och vilken härlig känsla av vår som låg i luften. Så jag gick då ut för att fotografera ”våren”, vilket givetvis inte kan göras som ett direkt motiv utan måste göras med hjälp av att låta något annat lyfta fram budskapet. För att förstärka känslan av vår, såg jag till att få ett härligt motljus som glittrar i den gröna växtlighet som finns i förgrunden. Jag var egentligen ute efter att ha med lite inslag av snö för att förstärka vårkänslan ytterligare, men man kan inte få allt man önskar
Nu behöver det givetvis inte alltid vara så tydliga osynliga motiv, och inte alltid vara det osynliga motivet som ska utgöra bilden. För även vid exempelvis porträtt finns det ett osynligt motiv. En bild på en person visar inte bara personen rakt upp och ner, den visar även personen som stark, svag, snäll, glad, rolig eller vad det nu kan vara. Därför försöker jag, efter att ha läst boken, numera att tänka igenom vad jag vill visa med mina bilder, förutom det ”primära” motivet .

Vilket kameramärke är bäst? Canon eller Nikon?

"Fruset vattenfall" - taget med min Nikon D3100

Jag har haft ett antal vänner och bekanta som frågat mig om råd vid kameraköp, och jag har ju för det mesta en åsikt oavsett vilket ämne det gäller, så givetvis bistår jag gärna med en åsikt när det gäller kameror.
Så när en person vill köpa sin första DSLR eller uppgradera till en ny modern DSLR från en äldre, vad ger jag då för råd? Ja det beror ju lite på vad de frågar, och en av de första frågorna brukar vara vilket kameramärke jag har och om jag rekommenderar Canon eller Nikon. Och valet mellan Canon eller Nikon är närmast som att välja vilken religiös sekt man ska gå med i, för när man talar med oss fotografer så talar vi ofta varmt om det ena eller det andra märket. Inte för att vi nödvändigtvis har många konkreta fakta att ta på, men vi har ändå väldigt starka känslor kring ”vårt märke”. Men om köparen inte har några preferenser, så tycker jag att de ska gå och känna på hur kamerorna känns och ligger i handen. Hur man gillar dess utformning helt enkelt.
För faktum är att om man kollar på sensorerna i systemkamerorna på marknaden och den bildkvalitet som de levererar, så är det alldeles nog för att en glad amatör inte ska slå i taket, oavsett vilken kamera man väljer. Det gäller så väl mellan olika märken och faktiskt även ovasett vilken amatör/entusiast modell man väljer. Jag fotograferar ju som sagt med en Nikon D3100, vilket är den billigaste systemkameran Nikon har, och med den kan man ta riktigt bra bilder.
Det man dock ska kolla på inför kameraköpet, är vilka funktioner som kameran erbjuder. Ta en funderare på hur du vill använda kameran, vilken typ av bilder tänker du använda kameran för att ta. Om du vill fotografera mycket HDR bilder, så vill du ha en kamera med bracketing. Vill du ha stöd för att göra timelaps sekvenser? Kommer du att fotografera med en extern blixt ”off camera” så att du behöver trådlös fjärrstyrning?
För om du hittar en kamera som uppfyller denna typ av funktionella krav som du har, så kan du lugnt lita på att bildkvalitén är helt ok och att det inte är någon större skillnad mellan Canon eller Nikon.
Men om jag ska slå ett slag för kameror (nu kan jag bara Nikons modeller… ) så är Nikon D5100 enligt utsago en riktigt bra kamera för den glade amatören (fast som sagt är D3100 riktigt bra om man som jag vill hålla nere kostnaden och få mycket kamera för pengarna). För entusiasten så är Nikon D7000 en riktigt bra kamera med många funktioner som den lånat från proffs modellerna, och enligt ryktet så ska det komma en efterföljare lite senare i år för den som orkar vänta.

Fast nu när jag tänker på det…. så visst är väl Nikon i alla fall liiite bättre.

Dokumentärfilmstips

Hittade via Fotosidan ett TV-tips om Yann Arthus-Bertrands film om skapandet av filmen Home. Har inte hunnit se den ännu, ska göra det så snart jag får tid. Är ett stort fan av Yann Arthus-Bertrand och hans storslagna naturfoton.

Här är del 1:

Och här är del 2:

Ombedd att ta porträtt

Jag har givetvis tagit bilder av personer tidigare och min fru har väl fått stå modell lite nu och då, det har dock alltid tidigare varit på mitt initiativ. Här om veckan så tog dock min kollega Tony tag i mig och sa att han skulle behöva ett porträtt för att använda på webben, så helt plötsligt kändes det lite mer seriöst. Då jag ju tycker det är kul att fotografera så sade jag (efter långa friskrivande klausuler om att jag inte kan garantera resultat) att det skulle gå bra. Jag skissade lite på olika idéer, allt från en hårdare känsla med betong, till lite luftigare bilder.
Jag landade i alla fall på en idé där jag ville ha en väldigt ljus och luftig bakgrund, Tony skulle visa lite attityd och samtidigt vara omgiven av starkt motljus med en otydlig men ändå synlig bakgrund. I Fredags var det en riktigt härligt vinterdag med strålande sol, så på lunchen beslöt vi oss för att ta lite bilder. Ytterligare en kollega hängde med för att hålla min reflektor. Vi valde en plats där det fanns lite buskar som skulle får utgöra bakgrund. När jag börjar fotografera visar det sig att alla bilder blir väldigt överexponerade, hur jag än justerar exponeringen så blir det ingen skillnad… när det plötsligt slår mig, att kameran kan ju inte gå under exponeringstider på 1/200 när jag har blixt. Nu hade jag även glömt min ISO på 400, och när jag justar den till 100 och drar ner styrkan på blixten något så blir bilderna mycket bättre. Nu var väl fullt solljus kanske inte helt genomtänkt, då bakgrunden blev i stort sett helt utfrätt och man inte ser så mycket av bakgrunden som jag önskat…. däremot så blev själva motljuskänslan helt ok.
Så här i efterhand så är jag nöjd med bilderna, men till nästa gång så blir det nog morgon eller kväll för att få ett mildare ljus som nog är enklare att arbeta med.

Att se det vackra i det fula

She is still the most beautiful flower he knows

Jag skrev för länge sedan om konsten att se det vackra i sin omgivning, vilket bara det inte är helt lätt (och då finns det ändå väldigt mycket vackert att se). Men att se det vackra i det fula, ja det är en utmaning. Tack vare att jag följer en hel del fotografer på Google+ så flyter det förbi en hel del bilder i min ström, och en av de fotografer jag följer gillar att fotografera döda blommor. Dessa bilder har bidragit till att göra mig medveten om att det går att ta vackra bilder av fula saker, för en bild handlar om så mycket mer än bara motivet. Genom att ta en bild på en gammal blomma så får bilden en inneboende kontrast, där jag som betraktare förväntar mig något vackert men får något annat. I fallet med en gammal blomma som är på väg att vissna leds mina tankar till saker som åldrande, och att det finns skönhet även i detta. Helt plötsligt så är den ”fula” blomman faktiskt ganska vacker.
Fast detta är mina tankar, vad är dina tankar?

Ta tillvara på inspirationen

Som jag tidigare skrev så har jag, den senaste tiden, saknat inspiration att fotografera. Fast det är kanske inte helt sant, för även när inspirationen tryter på det stora hela, så kommer det ibland små glimtar av bilder som passerar i huvudet. Problemet är att det gäller att ha med utrustningen, samt att ha tiden att stanna upp för ett ögonblick, så att jag kan ta bilden.
Igår när det snöade rejält var det riktigt vackert och en härlig vinterkänsla. När jag och min fru gick ut på en promenad såg jag då till att ta med kameran, så att jag skulle kunna ta tillvara på inspirationen och försöka få en vinterbild.
När vi gick längs den väg som vi brukar gå och som man ser varje dag, fick jag plötsligt känslan av att jag ville ta en vardagsbild av snöovädret. Känslan jag ville fånga, var lite utav ett dokumentärt fotografi från 1900-talets början. Så jag tog bilden ovan och konverterade den till svartvitt, men har medvetet försökt undvika allt för hårda kontraster och låtit den vara lite grådassig för att förstärka det mulna vädret och den dokumentära känslan.

Det var i alla fall kul att hitta, och ta tillvara på inspirationen som dök upp. Huruvida det håller i sig, ja det får vi se framöver.

Längtar till ljusare och varmare tider

Är inne i en period i mitt fotograferande där inspirationen totalt har försvunnit. Det är iofs inte så konstigt, då det är mörkt både när jag går till jobbet och när jag går hem… dessutom så är det mestadels regn och dåligt väder så här års, så därför väljer jag att posta bilden ovan och tänka på sommaren! Nu är jag inte direkt orolig för mitt fotograferande, då jag vet att lusten att fotografera kommer tillbaks när vi nu går mot ljusare tider och våren närmar sig.
Förutom bristande inspiration så händer det en hel del annat i mitt liv just nu, vilket gör att den här bloggen kommer att uppdateras lite mer sporadiskt ett tag framöver.

Update: Det var ju idag det var SOPA blackout, vilket jag ju missade när jag postade detta… nu är ju alla namninsamlingar riktade till personer i USA, men jag kan ändå rekommendera er att gå in och läsa om protesten på EFF:s kampanjsida Stop The Internet Blacklist Legislation.